Respons till Sofia
Jag läste Sofias krönika om ungdomsspråket, hennes krönika kan ni läsa HÄR!
Jag förstod vad hennes budskap i sin krönika var och håller med om att vi ungdomar borde tala bättre och mildare till varandra men fortfarande ha kvar vårat moderna språk.
Sofia borde tänka på stavningen för det var en hel del stavfel i texten som gör att man hakar upp sig lite.
Hon borde också tänka på att hoppa ner ett steg i texten istället för att skriva två meningar på en och samma rad, hon kan istället skriva en mening och hoppa ner ett steg efter punkt för det gör texten lite mer flytande och mycket enklare att läsa.
Annars var hennes krönika bra men det är lite småsaker som hon borde tänka på.
Jag förstod vad hennes budskap i sin krönika var och håller med om att vi ungdomar borde tala bättre och mildare till varandra men fortfarande ha kvar vårat moderna språk.
Sofia borde tänka på stavningen för det var en hel del stavfel i texten som gör att man hakar upp sig lite.
Hon borde också tänka på att hoppa ner ett steg i texten istället för att skriva två meningar på en och samma rad, hon kan istället skriva en mening och hoppa ner ett steg efter punkt för det gör texten lite mer flytande och mycket enklare att läsa.
Annars var hennes krönika bra men det är lite småsaker som hon borde tänka på.
Förbättrar min krönika
Ungdomsspråket är enligt många vuxna de slarviga, respektlösa och fula språket som vi ungdomar talar.
Men efter 3 intervjuer, 2 faktatexter och diskussioner med äldre så kan vi konstatera att ungdomsspråket alltid funnits, även när våra föräldrar var ungdomar.
Ungdomsspråket är en del av tonåren och med åren får vi ett mognare språk och ett större ordförråd,
man växer upp och vill tala på ett mer vuxet sätt och vill vara så mogen som möjligt när man blir äldre,
vi hör ju sällan våra föräldrar tala slarvigt, respektlöst och fult till varandra.
Men även våra föräldrar har gjort det när dom var ungdomar.
När jag intervjuade min morfar som är född omkring 50-talet så berättade han att även han talade ungdomsspråket och anpassade sitt språk efter miljö, hemma talade han mer respektfullt och fint framför sina föräldrar men i sitt kompisgäng var det mer likt dagens ungdomsspråk, dvs. fult och slarvigt.
Svordomar är något vi ungdomar använder oss av vardagligen och ''hora'' är ett ord som man hör minst 3 gånger om dagen när man går i Skälltorpsskolan, vad får då ungdomarna att vilja kalla varandra för detta?
Jag tror att många påverkas av alla andra, oftast så är det någon som vill spela tuff och som börjar säga elaka ord och sedan tar folk efter.
Vuxna lärare brukar oftast reagera väldigt kraftigt om dom hör att en elev kallar en annan elev för ''hora'' men de flesta ungdomarna tar inte åt sig alls eftersom man vänjer sig med dessa ord.
Personligen tar jag inte åt mig speciellt mycket om någon kallar mig för något elakt, eftersom man vänjer sig vid alla svordomar och dom betyder oftast inte så mycket som alla vuxna tror, men jag accepterar inte när folk går för långt och säger saker som man faktiskt blir sårad av, då säger jag ifrån.
Jag är säker på att vi ungdomar kommer att få ett större ordförråd ju äldre vi blir,
och vi kommer säkert reagera när våra barn talar slarvigt i framtiden.
Men förr tog nog flera åt sig och reagerade starkare om man blev kallad för något stötande ord men nu är det 2012 och ungdomsspråket blir bara värre och värre,
men för ungdomarna om 20 år kommer dom antagligen inte tycka att det är så respektlöst som vi som då är föräldrar kommer att tycka.
Jag fick min respons av Sofia, du kan läsa vad hon skrev HÄR
Jag förbättrade min text och la till lite extra ord för att göra texten ännu mera tydlig.
Men efter 3 intervjuer, 2 faktatexter och diskussioner med äldre så kan vi konstatera att ungdomsspråket alltid funnits, även när våra föräldrar var ungdomar.
Ungdomsspråket är en del av tonåren och med åren får vi ett mognare språk och ett större ordförråd,
man växer upp och vill tala på ett mer vuxet sätt och vill vara så mogen som möjligt när man blir äldre,
vi hör ju sällan våra föräldrar tala slarvigt, respektlöst och fult till varandra.
Men även våra föräldrar har gjort det när dom var ungdomar.
När jag intervjuade min morfar som är född omkring 50-talet så berättade han att även han talade ungdomsspråket och anpassade sitt språk efter miljö, hemma talade han mer respektfullt och fint framför sina föräldrar men i sitt kompisgäng var det mer likt dagens ungdomsspråk, dvs. fult och slarvigt.
Svordomar är något vi ungdomar använder oss av vardagligen och ''hora'' är ett ord som man hör minst 3 gånger om dagen när man går i Skälltorpsskolan, vad får då ungdomarna att vilja kalla varandra för detta?
Jag tror att många påverkas av alla andra, oftast så är det någon som vill spela tuff och som börjar säga elaka ord och sedan tar folk efter.
Vuxna lärare brukar oftast reagera väldigt kraftigt om dom hör att en elev kallar en annan elev för ''hora'' men de flesta ungdomarna tar inte åt sig alls eftersom man vänjer sig med dessa ord.
Personligen tar jag inte åt mig speciellt mycket om någon kallar mig för något elakt, eftersom man vänjer sig vid alla svordomar och dom betyder oftast inte så mycket som alla vuxna tror, men jag accepterar inte när folk går för långt och säger saker som man faktiskt blir sårad av, då säger jag ifrån.
Jag är säker på att vi ungdomar kommer att få ett större ordförråd ju äldre vi blir,
och vi kommer säkert reagera när våra barn talar slarvigt i framtiden.
Men förr tog nog flera åt sig och reagerade starkare om man blev kallad för något stötande ord men nu är det 2012 och ungdomsspråket blir bara värre och värre,
men för ungdomarna om 20 år kommer dom antagligen inte tycka att det är så respektlöst som vi som då är föräldrar kommer att tycka.
Jag fick min respons av Sofia, du kan läsa vad hon skrev HÄR
Jag förbättrade min text och la till lite extra ord för att göra texten ännu mera tydlig.
Sofias respons till mig
Sofia gav min krönika respons och skrev att hon tyckte att den var väldigt bra och att hon förstod handligen.
Hon gav mig bra respons till det här som jag skrev "Jag tror att många påverkas av alla andra, oftast så är det någon som vill spela tuff och som börjar säga elaka ord och sedan tar folk efter. Vuxna lärare brukar oftast reagera väldigt kraftigt om dom hör att en elev kallar en annan elev för ''hora'' men de flesta ungdomarna tar inte åt sig alls eftersom man vänjer sig med dessa ord."
Men hon tycker att jag ska tänka mer på styckesindelningen, det ska jag tänka på när jag skriver om min krönika.
Hon gav mig bra respons till det här som jag skrev "Jag tror att många påverkas av alla andra, oftast så är det någon som vill spela tuff och som börjar säga elaka ord och sedan tar folk efter. Vuxna lärare brukar oftast reagera väldigt kraftigt om dom hör att en elev kallar en annan elev för ''hora'' men de flesta ungdomarna tar inte åt sig alls eftersom man vänjer sig med dessa ord."
Men hon tycker att jag ska tänka mer på styckesindelningen, det ska jag tänka på när jag skriver om min krönika.
Respons till Max
Jag läste Max novell, han borde tänka på att skriva mer så att man förstår och använda skiljetecken ofta och inte skriva så här ''Hej jag heter Max zetterberg jag är vän med en kille som kallas Ken ring jag och han är bästa vänner'' han kan istället skriva ''Hej jag heter Max Zetterberg! Jag är vän med en kille som kallas Ken Ring, vi två är bästa vänner.'' och kolla igenom det han har skrivit innan så att det inte blir fel som dessa ''Hallå max hur mår du jo jag mår bra men hur mår bra hur mår du egentligen''. Han borde kolla igenom sin novell och rätta till en hel del fel och använda sig av skiljetecknen och stora bokstäver och tänka på att skriva så att man förstår, jag förstod inte budskapet med novellen.
Mitt ord är din lag
Jag vaknar upp hemma i sängen, det är lördag och telefonen ringer varenda sekund.
På displayen står det ''Kungen''. Peter är hans riktiga namn, han är boss i vårat gäng, i gänget där man gör allting som är dumt och blir haffad av polisen för Peters skull.
Han ringer hela tiden och egentligen vill jag inte svara, men jag vet att det är viktiga grejer han vill snacka om.
Jag svarar självsäkert fastän jag inte är säker i mig själv alls, han vill att jag ska möta upp honom vid bron, bron är stället där vi sköter våra affärer.
Jag tar på mig snabbt och sticker dit så fort jag kan, när jag kommer dit står Peter och Micke där, Peter ber mig sälja anfetamin till en kille på en nattklubb. Det känns så fel när jag tar emot det men jag gör vad jag måste göra för att slippa få Peter på mig.
Jag går till nattklubben där en man står och städar efter gårdagen, jag frågar ''är det du som ska ha, du vet vad?'' Mannen tittar på mig med hat i blicken och ger mig ett slag mot huvudet och skriker ''Varför lever du efter hans lagar din idiot? Stick hem med dig, jag vill inte ens ha det där!'' Jag tänkte efter, han får inte bestämma över mig. Jag möter upp Peter på bron och han förväntar sig att jag gjort vad jag skulle, när han ser att jag kommer utan pengar blir han rasande, jag känner hur hans hat sprider sig genom hela kroppen, men jag fick honom att dra sig tillbaka genom bara ett par ord ''Jag lever inte efter dina regler, det är över nu''.
På displayen står det ''Kungen''. Peter är hans riktiga namn, han är boss i vårat gäng, i gänget där man gör allting som är dumt och blir haffad av polisen för Peters skull.
Han ringer hela tiden och egentligen vill jag inte svara, men jag vet att det är viktiga grejer han vill snacka om.
Jag svarar självsäkert fastän jag inte är säker i mig själv alls, han vill att jag ska möta upp honom vid bron, bron är stället där vi sköter våra affärer.
Jag tar på mig snabbt och sticker dit så fort jag kan, när jag kommer dit står Peter och Micke där, Peter ber mig sälja anfetamin till en kille på en nattklubb. Det känns så fel när jag tar emot det men jag gör vad jag måste göra för att slippa få Peter på mig.
Jag går till nattklubben där en man står och städar efter gårdagen, jag frågar ''är det du som ska ha, du vet vad?'' Mannen tittar på mig med hat i blicken och ger mig ett slag mot huvudet och skriker ''Varför lever du efter hans lagar din idiot? Stick hem med dig, jag vill inte ens ha det där!'' Jag tänkte efter, han får inte bestämma över mig. Jag möter upp Peter på bron och han förväntar sig att jag gjort vad jag skulle, när han ser att jag kommer utan pengar blir han rasande, jag känner hur hans hat sprider sig genom hela kroppen, men jag fick honom att dra sig tillbaka genom bara ett par ord ''Jag lever inte efter dina regler, det är över nu''.
KRÖNIKA - UNGDOMSSPRÅK
Ungdomsspråket är enligt många vuxna de slarviga, respektlösa och fula språket som vi ungdomar talar.
Men efter 3 intervjuer, 2 faktatexter och diskussioner med äldre så har ungdomsspråket alltid funnits, även när våra föräldrar var ungdomar.
Ungdomsspråket är en del av tonåren och med åren får vi ett mognare språk och ett större ordförråd, man växer upp och vill tala på ett mer vuxet sätt och vill vara så mogen som möjligt när man blir äldre, vi hör ju sällan våra föräldrar tala slarvigt, respektlöst och fult till varandra. Men även våra föräldrar har gjort det när dom var ungdomar.
När jag intervjuade min morfar som är född omkring 50-talet så berättade han att även han talade ungdomsspråket och anpassade sitt språk efter miljö, hemma talade han mer respektfullt framför sina föräldrar men i sitt kompisgäng var det mer likt dagens ungdomsspråk.
Svordomar är något vi ungdomar använder oss av vardagligen och ''hora'' är ett ord som man hör minst 3 gånger om dagen när man går i Skälltorpsskolan, vad får då ungdomarna att vilja kalla varandra för detta?
Jag tror att många påverkas av alla andra, oftast så är det någon som vill spela tuff och som börjar säga elaka ord och sedan tar folk efter. Vuxna lärare brukar oftast reagera väldigt kraftigt om dom hör att en elev kallar en annan elev för ''hora'' men de flesta ungdomarna tar inte åt sig alls eftersom man vänjer sig med dessa ord.
Jag tar inte åt mig speciellt mycket om någon kallar mig för något elakt, eftersom man vänjer sig vid alla svordomar och dom betyder oftast inte så mycket som alla vuxna tror.
Jag är säker på att vi ungdomar kommer att få ett större ordförråd ju äldre vi blir, och vi kommer säkert reagera när våra barn talar slarvigt. Men förr tog nog flera åt sig och reagerade starkare om man blev kallad för något stötande ord men nu är det 2012 och ungdomsspråket blir bara värre och värre, men för ungdomarna om 20 år kommer dom antagligen inte tycka att det är så respektlöst som vi som då är föräldrar kommer att tycka.
Men efter 3 intervjuer, 2 faktatexter och diskussioner med äldre så har ungdomsspråket alltid funnits, även när våra föräldrar var ungdomar.
Ungdomsspråket är en del av tonåren och med åren får vi ett mognare språk och ett större ordförråd, man växer upp och vill tala på ett mer vuxet sätt och vill vara så mogen som möjligt när man blir äldre, vi hör ju sällan våra föräldrar tala slarvigt, respektlöst och fult till varandra. Men även våra föräldrar har gjort det när dom var ungdomar.
När jag intervjuade min morfar som är född omkring 50-talet så berättade han att även han talade ungdomsspråket och anpassade sitt språk efter miljö, hemma talade han mer respektfullt framför sina föräldrar men i sitt kompisgäng var det mer likt dagens ungdomsspråk.
Svordomar är något vi ungdomar använder oss av vardagligen och ''hora'' är ett ord som man hör minst 3 gånger om dagen när man går i Skälltorpsskolan, vad får då ungdomarna att vilja kalla varandra för detta?
Jag tror att många påverkas av alla andra, oftast så är det någon som vill spela tuff och som börjar säga elaka ord och sedan tar folk efter. Vuxna lärare brukar oftast reagera väldigt kraftigt om dom hör att en elev kallar en annan elev för ''hora'' men de flesta ungdomarna tar inte åt sig alls eftersom man vänjer sig med dessa ord.
Jag tar inte åt mig speciellt mycket om någon kallar mig för något elakt, eftersom man vänjer sig vid alla svordomar och dom betyder oftast inte så mycket som alla vuxna tror.
Jag är säker på att vi ungdomar kommer att få ett större ordförråd ju äldre vi blir, och vi kommer säkert reagera när våra barn talar slarvigt. Men förr tog nog flera åt sig och reagerade starkare om man blev kallad för något stötande ord men nu är det 2012 och ungdomsspråket blir bara värre och värre, men för ungdomarna om 20 år kommer dom antagligen inte tycka att det är så respektlöst som vi som då är föräldrar kommer att tycka.
SAMMANSTÄLLNING AV FAKTATEXT 3
Ord som vi ungdomar oftast använder oss av är ''eh'' och ''öh''. Dom orden kallas för småord och anses många gånger av vuxna vara meningslösa. Men dom två orden är inte så meningslösa och används ofta som talpaus, om någon ställer en fråga till dig så behöver det inte bli helt tyst innan du svarar på frågan, om du funderar så kan du säga ''ehm..'' för annars kan ju personen som ställde frågan tro att du inte hörde hans fråga.
Ungdomar har väldigt länge använt sig av enligt vuxna ett obegripligt språk, under 1920 talet anklagades Söderamrisarna för att de hade fört in så mycket engelska i svenska språket så att det blev som ett nytt språk.
Slangord är ord som vi ungdomar använder oss av dagligen, genom sitt sätt att tala kan man visa vem man är och vilket gäng man tillhör.
När invandrare kommer in i Sverige och lär sig svenska språket så lär även vi oss nya ord, ''blattespråk'' är vad vi kallar invandrarnas språk och det är väldigt många svenskar som tagit efter det.
Så alltså lär inte bara invandrarna sig svenska språket, vi lär oss ord av invandrarna som är helt främmande men som vi sedan kan börja använda oss av.
KÄLLA: TRYCK HÄR
Ungdomar har väldigt länge använt sig av enligt vuxna ett obegripligt språk, under 1920 talet anklagades Söderamrisarna för att de hade fört in så mycket engelska i svenska språket så att det blev som ett nytt språk.
Slangord är ord som vi ungdomar använder oss av dagligen, genom sitt sätt att tala kan man visa vem man är och vilket gäng man tillhör.
När invandrare kommer in i Sverige och lär sig svenska språket så lär även vi oss nya ord, ''blattespråk'' är vad vi kallar invandrarnas språk och det är väldigt många svenskar som tagit efter det.
Så alltså lär inte bara invandrarna sig svenska språket, vi lär oss ord av invandrarna som är helt främmande men som vi sedan kan börja använda oss av.
KÄLLA: TRYCK HÄR
SAMMANSTÄLLNING - FAKTA TEXT 2
Folk påstår ofta att vi ungdomar talar väldigt slarvigt och respektlöst när vi talar till varandra, men gör vi verkligen det? Ungdomsspråket har ofta undersökts i avslappnade situationer, där man talar i mun på varandra och gärna ''käftar'' emot.
Men många av oss ungdomar vet hur man talar på ett vuxet sett, vi kan behärska oss och använda vårat språk på ett moget sett när vi behöver det. Efter de 3 intervjuerna jag har gjort så syns det ganska tydligt att vi ungdomar pratar mognare när vi är hemma och i ett vuxet sällskap jämfört med hur vi pratar med våra vänner
Hur vi talar beror oftast på sammanhanget, är vi i ett kompisgäng så talar vi på ett speciellt sett, det vi kallar för ungdomsspråket, som är lite slarvigt och fult. Men om vi håller ett föredrag framför publik så talar vi inte alls lika slarvigt och vi beter oss mognare. Detta gäller ofta i skolmiljön, i klassrummet talar vi med våra klasskamrater på ett sett men med våra lärare talar de flesta på ett annat sett.
Språket avgör vem man är och ger en slags stämpel, pratar man slarvigt och med en kaxig röst så är man ''den kaxiga typen'' och pratar man på ett fint och moget sett så är man ''den duktiga typen''.
Man skapar en identitet efter hur man talar och bara genom att hälsa på någon avgör väldigt mycket.
I ordböcker på svenska kan man hitta olika ord som vi ungdomar använder oss av, men ofta har orden olika betydelse beroende på vart man är ifrån eller vilka man umgås med.
En del av orden som vi använder oss idag kommer vi säkert tycka låta konstigt att säga inom några år och inte vara en del av vårat ordförråd överhuvudtaget i framtiden, det beror på att vi inte alltid förblir ungdomar.
Det här var min första sammanställning med fakta om ungdomsspråket, jag tyckte att det var viktigt att få med att vi ungdomar kan tala på ett vuxet och moget sett men vi gör det inte lika ofta som vuxna gör.
Jag tror också på att språket avgör vem man är och ger en slags stämpel eftersom vi alla är olika och har olika roller i ett kompisgäng, i ett fotbollslag, eller i en skolklass.
KÄLLA: TRYCK HÄR
Men många av oss ungdomar vet hur man talar på ett vuxet sett, vi kan behärska oss och använda vårat språk på ett moget sett när vi behöver det. Efter de 3 intervjuerna jag har gjort så syns det ganska tydligt att vi ungdomar pratar mognare när vi är hemma och i ett vuxet sällskap jämfört med hur vi pratar med våra vänner
Hur vi talar beror oftast på sammanhanget, är vi i ett kompisgäng så talar vi på ett speciellt sett, det vi kallar för ungdomsspråket, som är lite slarvigt och fult. Men om vi håller ett föredrag framför publik så talar vi inte alls lika slarvigt och vi beter oss mognare. Detta gäller ofta i skolmiljön, i klassrummet talar vi med våra klasskamrater på ett sett men med våra lärare talar de flesta på ett annat sett.
Språket avgör vem man är och ger en slags stämpel, pratar man slarvigt och med en kaxig röst så är man ''den kaxiga typen'' och pratar man på ett fint och moget sett så är man ''den duktiga typen''.
Man skapar en identitet efter hur man talar och bara genom att hälsa på någon avgör väldigt mycket.
I ordböcker på svenska kan man hitta olika ord som vi ungdomar använder oss av, men ofta har orden olika betydelse beroende på vart man är ifrån eller vilka man umgås med.
En del av orden som vi använder oss idag kommer vi säkert tycka låta konstigt att säga inom några år och inte vara en del av vårat ordförråd överhuvudtaget i framtiden, det beror på att vi inte alltid förblir ungdomar.
Det här var min första sammanställning med fakta om ungdomsspråket, jag tyckte att det var viktigt att få med att vi ungdomar kan tala på ett vuxet och moget sett men vi gör det inte lika ofta som vuxna gör.
Jag tror också på att språket avgör vem man är och ger en slags stämpel eftersom vi alla är olika och har olika roller i ett kompisgäng, i ett fotbollslag, eller i en skolklass.
KÄLLA: TRYCK HÄR
SAMMANSTÄLLNING 3
Jag intervjuade min morfar om ungdomsspråket och han berättar att när han var ungdom så pratade ungdomarna slarvigt men inte alls slarvigt om man jämför med hur dagens ungdomar pratar, han säger att han blir irriterad när han hör ungdomar kalla varandra för saker så att dem kan känna sig förolämpade.
Jag ställer då frågan ''Varför gör inte vuxna någonting åt det här då?'' och får som svar att språket förbättras med åren och att det är en del av ungdomstiden, man pratar på ett speciellt sett i våran ålder för att verka lite ''tuffare'' och han är säker på att dagens ungdomar kommer förbättra sitt språk.
Under hans tid som ungdom så talade man mer respektfullt framför vuxna och speciellt föräldrar, då var det också väldigt inne att ha ''Ö'' i varenda ord, t.ex. Jag skulle vilja köpa en körv med bröd.
Idag hör vi ingen ungdom prata på så men om man pratar med äldre människor så är det en hel del som använder sig väldigt mycket av bokstaven Ö.
Han berättar också att när min mamma och min morbror var ungdomar så pratade även dom på ett speciellt sett, och det kunde ofta låta respektlöst men med åren så har båda två börjat prata mer vuxet och att det är en del av att växa upp, man pratar på ett speciellt sett i tonåren och så tror han att det alltid kommer att vara.
Jag ställer då frågan ''Varför gör inte vuxna någonting åt det här då?'' och får som svar att språket förbättras med åren och att det är en del av ungdomstiden, man pratar på ett speciellt sett i våran ålder för att verka lite ''tuffare'' och han är säker på att dagens ungdomar kommer förbättra sitt språk.
Under hans tid som ungdom så talade man mer respektfullt framför vuxna och speciellt föräldrar, då var det också väldigt inne att ha ''Ö'' i varenda ord, t.ex. Jag skulle vilja köpa en körv med bröd.
Idag hör vi ingen ungdom prata på så men om man pratar med äldre människor så är det en hel del som använder sig väldigt mycket av bokstaven Ö.
Han berättar också att när min mamma och min morbror var ungdomar så pratade även dom på ett speciellt sett, och det kunde ofta låta respektlöst men med åren så har båda två börjat prata mer vuxet och att det är en del av att växa upp, man pratar på ett speciellt sett i tonåren och så tror han att det alltid kommer att vara.
SAMMANSTÄLLNING AV INTERVJU - STEPHANIE
För några veckor sedan intervjuade jag min vän Stephanie och har nu skrivit en sammanställning av hennes svar.
Stephanie talar det vi kallar för ungdomsspråket varje dag eftersom att hon själv är ungdom och hennes umgänge också.
Hon berättar att språket som ungdomarna talar där hon bor är väldigt hårt, det var intressant eftersom jag trodde att de pratade lite finare där hon bor, men enligt henne så är ungdomsspråket hårt och ''hora'' är ett vardagsord.
Hon tycker inte om att bli kallad för sådant men berättar att även hon får ur sig stötande uttryck mot folk ibland.
Hemma pratar hon lite finare och med vänner lite tuffare, man skulle kunna säga att hon byter roller beroende på vem hon umgås med, men enligt henne är det fullt normalt.
Stephanie berättar att hon tror att hon kommer prata likadant när hon blir äldre, då kommer det finnas ett nytt och modernare språk och dagens ungdomsspråk kommer att vara vuxensspråk i framtiden.
Jag tyckte att det här var viktigt för det det bevisar att rollbyten är vanligt bland ungdomar, jag tror att alla pratar olika beroende på vem eller vilka dem umgås med.
Jag tyckte också det var intressant att ungdomsspråket talas så likt vårat trots att vi bor väldigt långt ifrån varandra.
SAMMANSTÄLLNING AV INTERVJU
Jag intervjuade min mamma och ställde en hel del frågor om dagens ungdomsspråk, har gjort en sammanställning av vad hon tycker om dagens ungdomsspråk och hur hon pratade när hon var ungdom.
Jag ställer inledningsfrågan ''Vad tycker du om dagens ungdomsspråk?'' svaret blir det vanliga svaret som väldigt många svarar på den frågan, att dagens ungdomsspråk är tufft och hårt och inte alltid låter speciellt bra.
Hon säger också att det har blivit väldigt respektlöst om man jämför hur man talade till varandra när hon var ungdom, hon menar att man idag inte talar till varandra med respekt utan kallar varandra för elaka saker och trycker ner folk mer än vad man gjorde förut. Hon berättar att hon vant sig vid hur ungdomarna pratar eftersom att hon är väldigt insatt i en ungdomsförening där man spelar fotboll, hon reagerar inte speciellt mycket när folk kallar varandra för elaka saker men när hon väl tänker efter så tycker hon att det är väldigt respektlöst hur vi ungdomar pratar till varandra. När hon var ungdom pratade man också respektlöst till varandra men hon berättar att det blivit värre med åren och så som ungdomsspråket lät då skulle i dagens samhälle låta bra.
Hennes språk har ändrats när hon åldrats och hon har mognat mer i sitt sätt att tala till personer jämfört med vad hon gjorde när hon var ungdom, hon säger att det sker automatiskt och det är ingenting man tänker på utan när man umgås med vuxna människor så mognas man mycket och då mognar man även sitt språk.
Hon tror att ungdomsspråket kommer förändras så som 70-talisternas språk förändrades och att vi ungdomar kommer mogna i vårat språk och prata mer vuxet ju äldre vi blir.
Jag tror också att vi kommer mogna i vårat språk men jag tror också att mycket kommer hänga kvar av de ord vi använder oss av idag, det var intressant att höra vad en vuxen tycker om hur vi ungdomar pratar och jag håller med om att det kan vara respektlöst ibland.
Jag ställer inledningsfrågan ''Vad tycker du om dagens ungdomsspråk?'' svaret blir det vanliga svaret som väldigt många svarar på den frågan, att dagens ungdomsspråk är tufft och hårt och inte alltid låter speciellt bra.
Hon säger också att det har blivit väldigt respektlöst om man jämför hur man talade till varandra när hon var ungdom, hon menar att man idag inte talar till varandra med respekt utan kallar varandra för elaka saker och trycker ner folk mer än vad man gjorde förut. Hon berättar att hon vant sig vid hur ungdomarna pratar eftersom att hon är väldigt insatt i en ungdomsförening där man spelar fotboll, hon reagerar inte speciellt mycket när folk kallar varandra för elaka saker men när hon väl tänker efter så tycker hon att det är väldigt respektlöst hur vi ungdomar pratar till varandra. När hon var ungdom pratade man också respektlöst till varandra men hon berättar att det blivit värre med åren och så som ungdomsspråket lät då skulle i dagens samhälle låta bra.
Hennes språk har ändrats när hon åldrats och hon har mognat mer i sitt sätt att tala till personer jämfört med vad hon gjorde när hon var ungdom, hon säger att det sker automatiskt och det är ingenting man tänker på utan när man umgås med vuxna människor så mognas man mycket och då mognar man även sitt språk.
Hon tror att ungdomsspråket kommer förändras så som 70-talisternas språk förändrades och att vi ungdomar kommer mogna i vårat språk och prata mer vuxet ju äldre vi blir.
Jag tror också att vi kommer mogna i vårat språk men jag tror också att mycket kommer hänga kvar av de ord vi använder oss av idag, det var intressant att höra vad en vuxen tycker om hur vi ungdomar pratar och jag håller med om att det kan vara respektlöst ibland.
Projekt 3: Din mamma!
Vi har nyss påbörjat ett projekt i klassen som handlar om hur dagens ungdomar pratar.
''Din mamma'' är ett ord som man vardagligen hör om man är omkring ungdomar och det är anledningen till varför vårat projekt heter Din mamma.
Den här veckan fick vi i läxa att intervjua en vuxen eller en ungdom angående ungdomsspråket, så jag valde att intervjua min vän Stephanie.
Använder du dig av ungdomsspråket vardagligen?
Svar: Absolut, jag är ju ungdom.
Använder dina föräldrar sig av ungdomsspråket?
Både ja och nej, dem använder sig av det lite äldre ungdomsspråket.
Vad tror du skiljer sig från dagens ungdomsspråk och det ungdomsspråket som dina föräldrar talade?
Svar: Jag tror det är väldigt mycket som skiljer sig, förr i tiden så pratade ungdomar lite ''finare'' än vad vi ungdomar gör idag, vi använder oss av flera svordomar idag.
Låter ungdomsspråket olika beroende på vart man är eller tycker du att det låter lika?
Det låter olika, i förorter pratar folk på ett sätt och ute på landet pratar man på ett annat sätt, det beror nog på vart man befinner sig.
Ungdomsspråket kan ibland vara rätt hårt och tufft, hör du ofta folk som kallar varandra saker som kan vara stötande och förnedrande?
Ja det hör jag varenda dag, går man i skolan och har ungdomar runt omkring sig vardagligen så hör man folk kalla varandra allt ifrån hora till bög.
Reagerar du på det när du hör folk kalla varandra så i omgivningen?
Det gör jag faktiskt inte, man blir van när man hör det varenda dag så därför reagerar man inte på det.
Accepterar du att någon kallar dig för stötande uttryck?
Nej, absolut inte. Jag tycker att det är respektlöst att kalla varandra för ord som folk kan ta illa upp av.
Händer det att du slänger ur dig respektlösa ord mot folk?
Ja det händer, jag menar det nästan aldrig men ändå säger jag det ibland, vilket jag inte tycker är bra av mig.
Talar du ungdomsspråket hemma?
Ibland, men isåfall ett lite ''mjukare och snällare'' ungdomsspråk, jag tycker inte att det passar bra att prata hur som helst hemma.
Så, du byter alltså karaktär? Hemma är du den snälla typen och utanför den lite tuffare typen?
Nja.. riktigt så vill jag inte beskriva det, men jag tror att vi alla har olika karaktärer beroende på vem eller vilka man umgås med.
Vad är det positiva med ungdomsspråket enligt dig?
Det är många förkortningar vilket är bra när man skriver, och föräldrar förstår inte alltid vad man säger om man pratar med kompisar och så och det är ju bra ibland, jag tror det är viktigt att det finns ett språk som vi ungdomar förstår lite bättre än vuxna.
Tror du att du kommer tala på det här sättet när du är vuxen?
Ja det tror jag, men då kommer det finnas ett nytt ungdomsspråk som våra barn pratar som vi inte förstår oss på och jag tror inte att vi kommer tänka så mycket på att vi pratar ett speciellt ''ungdomsspråk'' då utan jag tror att det kommer vara ''vuxenspråket'' när vi blir vuxna.
Ett stort tack till Stephanie som ställde upp på min intervju, intressant!
Vad tycker då jag personligen om ungdomsspråket? Jag tycker att det är bra att vi ungdomar pratar på ett annat sätt än vad vuxna gör men jag tror på det att man pratar olika beroende på umgänge, sedan tycker jag inte att man ska kalla varandra för allting och inte vara för respektlös, man kan vara det på ett sätt då man skämtar, men inte trycka på någon svag punkt så att någon tar illa upp på riktigt.
Jag tycker att man bestämmer själv hur man vill prata, men man visar alltid upp vem man är genom hur man pratar.
''Din mamma'' är ett ord som man vardagligen hör om man är omkring ungdomar och det är anledningen till varför vårat projekt heter Din mamma.
Den här veckan fick vi i läxa att intervjua en vuxen eller en ungdom angående ungdomsspråket, så jag valde att intervjua min vän Stephanie.
Använder du dig av ungdomsspråket vardagligen?
Svar: Absolut, jag är ju ungdom.
Använder dina föräldrar sig av ungdomsspråket?
Både ja och nej, dem använder sig av det lite äldre ungdomsspråket.
Vad tror du skiljer sig från dagens ungdomsspråk och det ungdomsspråket som dina föräldrar talade?
Svar: Jag tror det är väldigt mycket som skiljer sig, förr i tiden så pratade ungdomar lite ''finare'' än vad vi ungdomar gör idag, vi använder oss av flera svordomar idag.
Låter ungdomsspråket olika beroende på vart man är eller tycker du att det låter lika?
Det låter olika, i förorter pratar folk på ett sätt och ute på landet pratar man på ett annat sätt, det beror nog på vart man befinner sig.
Ungdomsspråket kan ibland vara rätt hårt och tufft, hör du ofta folk som kallar varandra saker som kan vara stötande och förnedrande?
Ja det hör jag varenda dag, går man i skolan och har ungdomar runt omkring sig vardagligen så hör man folk kalla varandra allt ifrån hora till bög.
Reagerar du på det när du hör folk kalla varandra så i omgivningen?
Det gör jag faktiskt inte, man blir van när man hör det varenda dag så därför reagerar man inte på det.
Accepterar du att någon kallar dig för stötande uttryck?
Nej, absolut inte. Jag tycker att det är respektlöst att kalla varandra för ord som folk kan ta illa upp av.
Händer det att du slänger ur dig respektlösa ord mot folk?
Ja det händer, jag menar det nästan aldrig men ändå säger jag det ibland, vilket jag inte tycker är bra av mig.
Talar du ungdomsspråket hemma?
Ibland, men isåfall ett lite ''mjukare och snällare'' ungdomsspråk, jag tycker inte att det passar bra att prata hur som helst hemma.
Så, du byter alltså karaktär? Hemma är du den snälla typen och utanför den lite tuffare typen?
Nja.. riktigt så vill jag inte beskriva det, men jag tror att vi alla har olika karaktärer beroende på vem eller vilka man umgås med.
Vad är det positiva med ungdomsspråket enligt dig?
Det är många förkortningar vilket är bra när man skriver, och föräldrar förstår inte alltid vad man säger om man pratar med kompisar och så och det är ju bra ibland, jag tror det är viktigt att det finns ett språk som vi ungdomar förstår lite bättre än vuxna.
Tror du att du kommer tala på det här sättet när du är vuxen?
Ja det tror jag, men då kommer det finnas ett nytt ungdomsspråk som våra barn pratar som vi inte förstår oss på och jag tror inte att vi kommer tänka så mycket på att vi pratar ett speciellt ''ungdomsspråk'' då utan jag tror att det kommer vara ''vuxenspråket'' när vi blir vuxna.
Ett stort tack till Stephanie som ställde upp på min intervju, intressant!
Vad tycker då jag personligen om ungdomsspråket? Jag tycker att det är bra att vi ungdomar pratar på ett annat sätt än vad vuxna gör men jag tror på det att man pratar olika beroende på umgänge, sedan tycker jag inte att man ska kalla varandra för allting och inte vara för respektlös, man kan vara det på ett sätt då man skämtar, men inte trycka på någon svag punkt så att någon tar illa upp på riktigt.
Jag tycker att man bestämmer själv hur man vill prata, men man visar alltid upp vem man är genom hur man pratar.
V.50
Den här veckan har jag läst från sidan 75-90.
Jag reagerade positivt på att Claras mamma la ner tid på att göra en god middag till dem båda, det gör hon inte vanligtvis så det tyckte jag var positivt, hennes mamma hade lagat potatisgrattäng och kött med sås, levande ljus stod på bordet och det var jätte mysigt.
Jag kopplar denna händelse till stunder då någon chockar på ett positivt sett och gör något som man annars inte brukar göra men som är bra.
Jag tycker att det var bra av Claras mamma att göra en middag till dem båda trots att i stort sett alla föräldrar lagar mat till sina barn, men hennes mamma gjorde inte det så ofta men hon bevisade att hon också kan vara som alla andra föräldrar som har det mysigt med sina barn och visar att hon verkligen bryr sig.
Denna händelse får mig att tänka efter på hur andra faktiskt kan ha det, och att man har det väldigt bra.
Det påminner mig om ett inlägg jag skrev för ett tag sen då jag arbetade med projekt 1, klicka HÄR för att komma till inlägget.
Hade jag varit i Claras situation så hade jag nog varit tacksam över det jag hade, när man lever ett ''normalt liv'' så är man inte alltid tacksam över att man får mat serverat på bordet för att man hellre går ut och äter på restaurang, man blir mycket mer otacksam ju mer man har.
Jag reagerade positivt på att Claras mamma la ner tid på att göra en god middag till dem båda, det gör hon inte vanligtvis så det tyckte jag var positivt, hennes mamma hade lagat potatisgrattäng och kött med sås, levande ljus stod på bordet och det var jätte mysigt.
Jag kopplar denna händelse till stunder då någon chockar på ett positivt sett och gör något som man annars inte brukar göra men som är bra.
Jag tycker att det var bra av Claras mamma att göra en middag till dem båda trots att i stort sett alla föräldrar lagar mat till sina barn, men hennes mamma gjorde inte det så ofta men hon bevisade att hon också kan vara som alla andra föräldrar som har det mysigt med sina barn och visar att hon verkligen bryr sig.
Denna händelse får mig att tänka efter på hur andra faktiskt kan ha det, och att man har det väldigt bra.
Det påminner mig om ett inlägg jag skrev för ett tag sen då jag arbetade med projekt 1, klicka HÄR för att komma till inlägget.
Hade jag varit i Claras situation så hade jag nog varit tacksam över det jag hade, när man lever ett ''normalt liv'' så är man inte alltid tacksam över att man får mat serverat på bordet för att man hellre går ut och äter på restaurang, man blir mycket mer otacksam ju mer man har.
V.49
Jag har haft problem med att komma in på bloggen de senaste veckorna och har därför inte kunnat uppdatera om min bok - Mitt skitliv
Hittils har jag hunnit läsa från sidan 1-75 och det är endast en sak som jag reagerade på, det var när huvudpersonen Clara hittade sin mamma medvetslös inne i köket efter att hon kommit hem från en fest.
Jag kände mig lite ''rädd'' för tänk så var det ens egna mamma, vilken panik man skulle få.
Clara och hennes kompis Charlie skulle gå hem från en fest som dom hade varit på. Clara hade ramlat och skrapat upp sig så Clara och Charlie gick hem till Clara så att hon kunde tvätta det hon hade skrapat upp, när dom sedan skulle gå till köket så såg Clara sin mamma ligga helt blodig på köksgolvet, det var en stor blod pöl bredvid. Charlie ringde genast ambulansen och Claras mamma fick åka upp till sjukhuset när ambulansen hade kommit.Doktorena sa att Claras mamma skulle klara sig men dom gav Claras mamma en lapp där hon skulle gå i gruppterapi men Clara visste att det skulle aldrig hända för detta hade hänt tidigare - hon hade nämnligen försökt ta livet av sig.
Den här händelsen i boken tyckte jag kändes så verklig på något sett, varför vet jag inte.
Tyckte att den var obehaglig att läsa för jag själv hade inte velat hitta min mamma så och det tror jag inte att någon skulle vilja.
Jag kände mig lite ''rädd'' för tänk så var det ens egna mamma, vilken panik man skulle få.
Clara och hennes kompis Charlie skulle gå hem från en fest som dom hade varit på. Clara hade ramlat och skrapat upp sig så Clara och Charlie gick hem till Clara så att hon kunde tvätta det hon hade skrapat upp, när dom sedan skulle gå till köket så såg Clara sin mamma ligga helt blodig på köksgolvet, det var en stor blod pöl bredvid. Charlie ringde genast ambulansen och Claras mamma fick åka upp till sjukhuset när ambulansen hade kommit.Doktorena sa att Claras mamma skulle klara sig men dom gav Claras mamma en lapp där hon skulle gå i gruppterapi men Clara visste att det skulle aldrig hända för detta hade hänt tidigare - hon hade nämnligen försökt ta livet av sig.
Den här händelsen i boken tyckte jag kändes så verklig på något sett, varför vet jag inte.
Tyckte att den var obehaglig att läsa för jag själv hade inte velat hitta min mamma så och det tror jag inte att någon skulle vilja.
Måndag
På måndag den 24/10 ska vi leda en diskussion med några tjejer och eventuellt killar i klassen om Kissies provocerande, dessa frågor ska vi enligt planerna ställa:
- Kissie har skrivit inlägg om att om man är överviktig har man inte i samhället att göra, en tjej reagerade kraftigt på detta och skrev ett avskedsbrev och sedan tog livet av sig, tycker ni att det endast är Kissies fel eller tycker ni att hon överreagerade på något sett? (följdfråga)
- Vad tycker du personligen om det, skulle du reagerat så kraftigt på det här?
- Skulle du sagt din åsikt om det här till Kissie om du fick läge åt att göra det?(Varför/varför inte?)
- Skulle du själv kunnat lägga ut sådana provocerande inlägg på din blogg?
- Vad tycker du personligen om Kissie, finns det något bra/dåligt med henne och vad isåfall? (följdfrågor)
